idanticawords

Om jag skulle vara ärlig,

så där innerligt,

så där bakom huva, bakom lugg och alla sköldar

ärlig

och om jag skulle få säga det lite tyst

om jag kanske kunde få titta på

himlen eller dina knän under tiden

och kanske ta en halv evighet på mig

(får jag stjäla en halv evighet?)

då skulle jag kunna visa att allt jag skriver

egentligen är,

att det

bakom huva, bakom lugg och alla sköldar

innerligt är så att

alla ord jag skriver egentligen är utspridda

kärleksbrev

jag har kärleksbrev på hög här inuti

din adress står sirligt över dem

men kanske är det så att

världen inte vet hur man sänder brev in till

hjärtan

så de har kanske stannat på vägen

men alla ord står ju i mina ögon

(och jag vet att du har sett,

när jag kanske inte tittat på himlen eller

dina knän

kanske in i värmen)

alla orden dansar om varandra

och det ser kanske ut som att alla bara

flyr i takt ibland men

lyssna, lyssna min själ

och du ska förstå

Allt jag skriver är bara

kärleksbrev

till dig

till dig

Men shh,

det är vår hemlighet

kanske stjärnornas med

kanske luftens och andetagens därtill

men allra mest är det här

ord till dig

och utom det

kan världen få spela den roll den vill

Dina fötter har vidrört så många vägar

men ditt hjärta oändligt fler

du vet att det gjorde ont när tavlorna tog slut,

när återvändsgränderna stod helt kala utan klister och

stenen blev så osannolikt påtaglig

det blev hård, inte bara mörk, kall, viskande

hårdare än knivar och blad

hård mot hud och jag skrapade mina knän mot

sönderfallande böner och tystnad

för många gånger och det fanns för få toner

sten klangar monotont och det är som en klagosam

avskedssång, inte alls som dina melodier

nej, avskedssång vill avsluta den här filmen, helst utan text men

din melodi är karvad i revben

Rosa taggtråd, glittrande plast och

famla efter orden, känslan, andra känslan

tär

tär

tärningar som substitut

men spelet förlorade dig när

livet släppte dig i marken och när

regnbågar bändes tillbaka till något fullständigt rakt,

regn genom hjärta och själ

Och kanske var hästen spräcklig men

din springare var vit för

den speglade bara himmelens starkaste ljus

det rimmar ju så bra med din magi

så vägar kan vänta,

jag lämnar gränder åt att sluka sig själva

för den här soluppgången är

vår

Om allt det jag rört vid,

tagit i min famn och

lindat om

om allt det hade givit färg

skulle jag vara självaste

regnbågen vid det här laget

för färgerna i er,

de som aldrig sprang fram från

sina ridåer eller

skrek ut sitt namn

de som inte yttrade ett ljud

förutom till mig

de har de allra mest sprakande färger

de skiner genom regn

och jag tror det är de som

flimrar bakom mina ögonlock när jag

ser in i sol

för ljuset, ja

ljuset är lika med samma värme

samma påtagliga motsats till mörker som denna palett

Kom och se hur det sprakar

just invid tilliten

kom och skåda

för där bor regnbågen som slår dem alla

och stjärnorna ler mot precis varenda färg

Bara för att

regn är aldrig tårar om du är nära

För att åtta minuter är sekund eller

evighet

För att molnen målar

precis det som du ser, du skrattar och

havet försöker glittra ikapp med dig men

vet du vad?

Det har inte en chans mot dig

För du är silver

över hela mig och mina andetag

hela mig och varje slag mitt hjärta slår

hela mig och sedan lite till,

det skimrar om allt silver för

jag har fått medalj i puderform,

du har lindat in hela mig,

som bundit vingar till min hud

För du har gett mig den allra vackraste vinst

men guldet spred du inte ut

för det ligger precis där det ska,

i dina ögon när solen vidrör dem

Jag vet att du rodnar när jag säger det

men du vet hur vackert jag tycker det är

Där är guld

där är guld, den allra högsta vinst

och det är bara jag som ser där,

visst är det så?

Det är därför älskling,

det är därför

och vår magi lyser allra mest,

mer än denna värld och

havet kommer aldrig sluta fundera,

det rådfrågar stjärnorna om natten

Men svaret blir visst bara ett leende för

de ser solen när den stiger där,

där guldet skimrar i dina ögon

och just där

tar alla orden slut

Och vattnet är silver när

det iskallt nonchalerar de

strilande livsspåren längs

kind, haka, hals

svarttonade silverskott vandrandes mot hjärta

men de når aldrig riktigt ända fram för

de krasande orden bröts itu,

föll vilse och sårbarhet är silverglans,

skölj bort, var hårt, krossas mot precis ingenting som

dammet efter guldspår i vinden som

inte riktigt minns hur det skimrade

hur vackert det låg mitt i det leende som

lades i sömn

lite för djupt, så bortom här och nära

Och lågorna är

silver

för känslan stal visst alla färger

eller var det just det leendet som tog dem till

sin värmande mantel där

där, Så Långt Borta

kanske är det så kanske

är det just så

kanske är silver hinnan på allt utanför

dudunk

och kanske är det därför vattnet är så

livsskrämt,

trolla bort, skölj bort, låt dem inte snudda

låt inte silverskotten röra

hjärtats gömma

för tänk

då skulle hon ju se

guldskimmer igen

innanför stängda ögonlock

se

och inse hur borta det

sömnfallet kom att vara

Borta

borta

Håll mig i

silver

och säg mig

är det skimmer jag ser

bland dina läppar?

In my head,

time is sometimes running

backwards

shakes and trembles and

takes me back

back to when clouds were so

far away

back to when the sound of certain ink did not

spin the words around and

write sorrow all over this skin

all over me

takes me back, back, back

and I follow to the very start

but no matter how many times I do

it’s not getting any less painful

to wake up

shaking every dawn

and time is always running

backwards

Tell me,

could you read this ink

or am I all to

spun around?

En sista ton,

en sprucken ton

utan löfte om fortsatt syre,

bränsle till att blåsa liv i

fler ord än de här

De har redan krackelerat när

fåglar inte mindes att falla för dem,

för de ord som aldrig nådde dem

Minns du delarna i dess klang,

hur bitarna av något helt nästan

kunde konsten att sjunga ändå?

Golvet ger snart vika,

det har klagat länge nu

Låt ridåer falla

Låt dem somna in

Öppna fönster kantade av

krossade önskeviskningar

släpp dem fria

och önska att ömhet kanske

korsar deras väg av flykt

för frost har nästan övertygat dem

Önska att de plåstras om,

tas om hand av annat än

kristaller och nattens döva moln

Och mörkröd sammet faller för min syn

Jag samlar vissna rosor från

plankor av slitet trä

Skrapa orden från min bröstkorg

de är i översvämning här,

skrapa dem samman för mig

då när mina händer domnat tillsammans med

kammare och puls

då när de fallit i väntan för vårt

återseende

då i väntan på att ridå ska resas igen,

ord limmas ihop och

fåglar minnas deras hjärta

Jag har en bukett till dig,

samlar och sparar här

i kupade händer

aldrig ska de gå sönder

de längtar,

mina rosor

de längtar så

Och när ljuset skymtas igen,

gäspande sträcker sig mot stjärnor

det är då, just då

som orden blir mening

med okrossbara kronblad som klister

och jag har skrivit mer än böcker i ditt namn

Jag berättade aldrig att jag

älskar de ränder i himlen eller havet

som bara blir när de ler

inte heller att jag ser precis samma

gnistor i dig som de elden bjöd mig

in till sprakande värme med

men jag sparade den handen,

det har du nog känt,

för den vidrör dig

Och det finns inga smaragder gömda i

mörka fjädrar

det är natten som skimrande kysser vindarna

så att de ska sjunga för dig

när solen skyler sig för att du inte ska

glömma alla stjärnor

alla de som viskar bokstav efter bokstav

Försök att lyssna till de tystaste av stämmor

för i natten vakar de över dig

i melodi om hur man stavar

verklighet eller

illusion

Lugna din springare

Bestäm dess färg och

låt mig höra

skrik med din tystaste stämma om

hopp och tynande svaghet

och den starkaste armé ska visa din väg

till kör av stjärnor,

med ensamhetens skarpaste motsats

Och de ska aldrig släppa din hand

I am a prison of sort

I hold the crimes and criminals of our

lives and breaths

inside the bars of my chest

if you don’t mind

I will whisper the stories to you

tonight

tonight, when everything is

playing with bullets and

charmed by the “hush” in the air

We kill the judge and just

let all be

inside my prison

all flows, runs, around

and around

in circles that leads to new places

all the time

And one crime above all

is yours

if you don’t mind

I will tell you the story again

The crime started with you

stealing from my soul,

breaking in to my heart

beating up my lungs and pulse

so that it will keep pounding

for you

And you managed,

they are still keeping me alive

and I think they will for

at least some time more

because you have given me

more time than I understood,

just by breathing

and you will never leave my prison, no

even though you can flee at any time

I will keep you here

For all time

Forever

and at least some time more

Kalla strömmar sveper om mig

på alla sidor,

lika påtagligt som allt det som nu

fattas

allt det som nu så ofattbart fattas

Men det kalla kommer inte från dig, nej

denna isande köld kommer just från

tomheten efter din värme

slukar mitt syre

För minns du de stunder då

du lyckades förändra allt just med

bara dina andetag,

då världen stod utanför och

stunden då du lät mig se?

Att bli delar

Och vet du att jag bad stjärnor att

vaka över dig,

då när jag inte kunde

att jag bad från mitt innersta att du inte skulle

skadas

och hör du de önskningar jag ännu viskar till dig

i hemlighet, omsvept av den natt som jag så

ville skydda dig ifrån?

Men ditt hjärta slog inte längre

nästa gång mina ord mötte dina

och min själ föll i saknad,

går i sorg bortom ord

för du byggde din plats där,

i min själ för all tid

Din vita springares avtryck finns djupare än

du kanske hann förstå

Men tro mig när jag säger att

jag släpper dig aldrig,

jag bryter aldrig någonsin de löften som gavs

(de som skapades där mellan oss)

för du förstår

jag kommer aldrig någonsin glömma

aldrig i någon tid

Och jag hoppas så innerligt att

allt håller om dig nu,

håller om dig hårt,

så som jag aldrig fick men alltid önskade,

att du fått den vila du aldrig fann här

För vet du?

Du gjorde alltid så mycket mer än

det alls gick att förstå

Jag saknar dig så bortom det

ord någonsin kan skapa

Må himlar hålla dig genom allt

Dina ögon kan ännu inte se

samma bilder som mina

men om de kunde det

då skulle de se hur vacker du är,

fastän ingen säger det till dig

(förutom mina ögon)

Du är vackrare än världar

där du vandrar försiktigt, invirad i

moln av sot och mörker

så dolt att ingen skådar det som borde

applåderas inför

för du är så vacker, så stark och

mina ögon målar hyllningssånger till dig

varje kväll, i takt med andetagen du lever av

och skapar gnistor med

för du skimrar,

så magiskt trots nattens törstiga famnar

Och jag bara väntar på den dag då

all din svärta, all kol som omger dig och

lägger mörker omkring, förvillar din skönhet

ja, jag bara väntar på att all kol ska bli till diamant

för då,

den dag då det sker

då ska du se vad jag ser

Och du är vackrast av dem alla

You are not here to

hold me tonight

and you won’t be tomorrow

The candles I try to disappear into

just burn me dear

they are nothing but hurting

and the empty holes

keep tearing these pieces apart

Widening,

the spaces are widening in here

and I know you won’t hear me

when I whisper that

I can’t take this

but I beg of you

keep some tiny piece of me in

some forgotten drops of your blood

because

my last breath will only hold

the fear of leaving you

And remember

I was only looking for

some magic to lay in your way

I searched the life out of me

but I am not the hero of this story

I will never see that

happy ending

and so I wave goodbye

In silence, fading breaths

hush the heartbeats

Remember, remember

Mörkergestalten slickade mina sår i natten

strödde salt i drömmar och försökte

elda upp mig med mina tårar som

destruktivt bränsle av bästa sort

Dansandes runt lägerelden

sjungandes i takt med förfall

den fick mig att vilja fly

längre bort än andetag

och i natten sprang jag för mitt liv

bankade på dörrar

trasade händer mot mina egna portar

och jag vet inte om någon var hemma

men det som tog emot mig

var blott gatsten min vän

och stenar är inte så bra på att

tysta världar och säga att allt ska bli bra

till slut

säg att det finns

något bra till slut

för här är det alldeles för

tyst

och natten är lite för mörk

I heard a story

I can tell you a story dear

It may be scary

may be shimmering

but most of all it’s our own hidden secret

as hidden as those wounds you think I cannot see

or those tears that mark every smile of yours

It’s the story about light

I heard it’s really beautiful and

I heard that it can warm a soul

melt some of the unbreakable ice inside

I heard that it can stitch those wounds

wouldn’t it be nice to try?

Come burn your fingers in this fire

Come burn your eyes

And you know,

I heard that

haloes have light

the strongest of all, I heard them say

the strongest light of worlds

wouldn’t it be nice to try and catch?

Come with me,

let’s search for it

let’s chase that light on the

other side

Let’s haunt down some angels

You and I

And find out what we’ll see in their blood

Because

it just can’t be like ours