Silver
Och vattnet är silver när
det iskallt nonchalerar de
strilande livsspåren längs
kind, haka, hals
svarttonade silverskott vandrandes mot hjärta
men de når aldrig riktigt ända fram för
de krasande orden bröts itu,
föll vilse och sårbarhet är silverglans,
skölj bort, var hårt, krossas mot precis ingenting som
dammet efter guldspår i vinden som
inte riktigt minns hur det skimrade
hur vackert det låg mitt i det leende som
lades i sömn
lite för djupt, så bortom här och nära
Och lågorna är
silver
för känslan stal visst alla färger
eller var det just det leendet som tog dem till
sin värmande mantel där
där, Så Långt Borta
kanske är det så kanske
är det just så
kanske är silver hinnan på allt utanför
dudunk
och kanske är det därför vattnet är så
livsskrämt,
trolla bort, skölj bort, låt dem inte snudda
låt inte silverskotten röra
hjärtats gömma
för tänk
då skulle hon ju se
guldskimmer igen
innanför stängda ögonlock
se
och inse hur borta det
sömnfallet kom att vara
Borta
borta
Håll mig i
silver
och säg mig
är det skimmer jag ser
bland dina läppar?
den här är så bra ._.
Fantastisk!
