De förbjudna
Jag tänker på dig ännu
i oktober och november
i vinter och
i vår
Under sommarens
blodröda nätter
tänker jag på dig
Rummet som är ditt
bor i världens ovisshet
klistrat fast där blodet pumpar och
rummet lever så länge
som jag
De förbjudna,
det var vi
och jag vet inte vilken tyngd som
är störst
vissheten att det
finns aldrig mer
att det är så det ska vara
eller kanske är det tacksamheten
kanske den
brännande saknaden
Den slukar min periferi
Det svartnar och jag vet
Tyngden är den
av tusen filmer här innanför
Av tusen filmer
som är vi
