idanticawords

Nu är det såhär att jag försöker bli lite mer seriös med förslagen om att kanske faktiskt få mina verk på pränt, göra en bok av dem alltså. Jag har därför funderat lite över hur jag egentligen skriver, mina ämnen och så vidare, och så vidare, och kommit fram till att många av dem har lite samma mönster. Sååå därför tänkte jag be om lite hjälp. Jag brukar kunna skapa dikter av bara ett ord, så om man inte har något bättre att kommentera så skriv gärna bara ett ord, som då gärna är något jag inte berört tidigare. Annars, kom gärna med förslag på någon känsla, något ämne eller annat som jag ska gestalta på mitt sätt, ge mig lite friska vindar med andra ord :)
Stort tack på förhand

// Idantica

Vinden rör sig inte fortare för att jag springer

kylan blir inte varmare för att eldslågor slickar frost från min mark

perspektiv vännen,

de kallar det perspektiv

Men säg då till mina andetag att

luften inte rör sig,

det är insidan som förvränger världen,

mottagaren gör brevet

oigenkännligt

det är dina lungor som bär deras knivar

de gapande, blödande skadorna finns inte för världen och

luften står stilla

osynlig, det kallas osynlig

Såren blir inte mindre djupa för att de rengörs med sprit

verklighet svider

men världen blir mindre hård om du

slår på mig med ditt hjärta igen

slå hårt

hjärtslag, det kallas hjärtslag

slå mig mot asfalt

och det ska kännas som moln

Perspektiv,

de kallar det perspektiv

 

Och mitt ljus fladdrar för mina läppar

för de andas dig,

de andas dig

men stjärnor är inte närmre för att det är mörkt

 

Och varenda liten nerv i min kropp skriker

det här kan inte vara slutet,

det gör för ont, är för mörkt,

historien får inte ta slut mitt i natten

mina fingertoppar ber,

ber genom frost

möt mig inatt

för du vet ju att

utan dig får berättelsen aldrig mer

se gryningsljus

genom frost,

vänd denna skuggans dal

pränta ännu en bokstav i

bläck mot mina blad

möt mina trasade nerver

och koppla mig till liv igen

för

historien får inte sluta än

men mina ord tonas ut,

famlar desperat men åstadkommer endast

gråskaledis

så ge mig dina stavelser igen

koppla mig till

liv

genom frost,

genom frost

låt inte natten bli

vår sista dag

Du vet,

kronan var bara papper

och slottet var en kreation i

blekaste, vitaste rök

Valsen var kölden mot din hud som

fick blå vener att röra sig i ett

samstämmigt kaos

och elden var en flamma, prinsessan

Fortet och dess soldater var

en palett av tystat raseri med

misär som bakgrundsmusik

Penseln i din hand var dock

precis det den var,

en skapare utan ens

närheten av like

Luften darrade till i din närvaro,

som skimrade lite extra

kanske var det synvilla men

prinsen såg det i vilket fall

och trots att slottet aldrig var

helt på riktigt

kan ditt skimmer aldrig någonsin

slitas bort från denna värld

 

Och jag tror luften darrar än

Eller så är det bara mina andetag