idanticawords

Kalla strömmar sveper om mig

på alla sidor,

lika påtagligt som allt det som nu

fattas

allt det som nu så ofattbart fattas

Men det kalla kommer inte från dig, nej

denna isande köld kommer just från

tomheten efter din värme

slukar mitt syre

För minns du de stunder då

du lyckades förändra allt just med

bara dina andetag,

då världen stod utanför och

stunden då du lät mig se?

Att bli delar

Och vet du att jag bad stjärnor att

vaka över dig,

då när jag inte kunde

att jag bad från mitt innersta att du inte skulle

skadas

och hör du de önskningar jag ännu viskar till dig

i hemlighet, omsvept av den natt som jag så

ville skydda dig ifrån?

Men ditt hjärta slog inte längre

nästa gång mina ord mötte dina

och min själ föll i saknad,

går i sorg bortom ord

för du byggde din plats där,

i min själ för all tid

Din vita springares avtryck finns djupare än

du kanske hann förstå

Men tro mig när jag säger att

jag släpper dig aldrig,

jag bryter aldrig någonsin de löften som gavs

(de som skapades där mellan oss)

för du förstår

jag kommer aldrig någonsin glömma

aldrig i någon tid

Och jag hoppas så innerligt att

allt håller om dig nu,

håller om dig hårt,

så som jag aldrig fick men alltid önskade,

att du fått den vila du aldrig fann här

För vet du?

Du gjorde alltid så mycket mer än

det alls gick att förstå

Jag saknar dig så bortom det

ord någonsin kan skapa

Må himlar hålla dig genom allt