Tystnad som bindel

Med tystnad som bindel runt
mina skrikande handleder
och med doser av
förvirring för mina ögon
faller jag förlamad inför
dräkten av sanning
denna maskerade som höll i
alla skarpa lögner, virade i siden 
vackraste siden 
så att jag inte skulle förstå
Men du glömde visst att svärd blänker i
ljus av ihålig tillit och
när du stoltserar med dina mantlar
skymtas hemligheter, 
mardrömmars lek 
Och mitt i himlars sönderfall
visas visst blod mot dina metaller,
trasas visst mitt blod över dig 

Lugn,
oroa dig inte
din underhållning 
kommer inte nå ett slut
Lugn,
jag kommer aldrig bli hel

Och jag faller förlamad
bunden och blind
blödande inför dig
Svarta hål mot asfalt inatt

Och jag tror något gick väldigt
sönder
för jag hör bara slag
utifrån

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0