Emanciperad

Dina fötter har vidrört så många vägar

men ditt hjärta oändligt fler

du vet att det gjorde ont när tavlorna tog slut,

när återvändsgränderna stod helt kala utan klister och

stenen blev så osannolikt påtaglig

det blev hård, inte bara mörk, kall, viskande

hårdare än knivar och blad

hård mot hud och jag skrapade mina knän mot

sönderfallande böner och tystnad

för många gånger och det fanns för få toner

sten klangar monotont och det är som en klagosam

avskedssång, inte alls som dina melodier

nej, avskedssång vill avsluta den här filmen, helst utan text men

din melodi är karvad i revben

Rosa taggtråd, glittrande plast och

famla efter orden, känslan, andra känslan

tär

tär

tärningar som substitut

men spelet förlorade dig när

livet släppte dig i marken och när

regnbågar bändes tillbaka till något fullständigt rakt,

regn genom hjärta och själ

Och kanske var hästen spräcklig men

din springare var vit för

den speglade bara himmelens starkaste ljus

det rimmar ju så bra med din magi

så vägar kan vänta,

jag lämnar gränder åt att sluka sig själva

för den här soluppgången är

vår


Kommentarer
Postat av: huldrehamn

Åh, älskar bildspråket i denna!

2010-09-15 @ 12:17:36
Postat av: Sam Spooky

Du skriver jättefint <3

2010-10-11 @ 10:47:08
URL: http://samspooky.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0