idanticawords

Jag berättade aldrig att jag

älskar de ränder i himlen eller havet

som bara blir när de ler

inte heller att jag ser precis samma

gnistor i dig som de elden bjöd mig

in till sprakande värme med

men jag sparade den handen,

det har du nog känt,

för den vidrör dig

Och det finns inga smaragder gömda i

mörka fjädrar

det är natten som skimrande kysser vindarna

så att de ska sjunga för dig

när solen skyler sig för att du inte ska

glömma alla stjärnor

alla de som viskar bokstav efter bokstav

Försök att lyssna till de tystaste av stämmor

för i natten vakar de över dig

i melodi om hur man stavar

verklighet eller

illusion

Lugna din springare

Bestäm dess färg och

låt mig höra

skrik med din tystaste stämma om

hopp och tynande svaghet

och den starkaste armé ska visa din väg

till kör av stjärnor,

med ensamhetens skarpaste motsats

Och de ska aldrig släppa din hand