Om jag fick stjäla en halv evighet
Om jag skulle vara ärlig,
så där innerligt,
så där bakom huva, bakom lugg och alla sköldar
ärlig
och om jag skulle få säga det lite tyst
om jag kanske kunde få titta på
himlen eller dina knän under tiden
och kanske ta en halv evighet på mig
(får jag stjäla en halv evighet?)
då skulle jag kunna visa att allt jag skriver
egentligen är,
att det
bakom huva, bakom lugg och alla sköldar
innerligt är så att
alla ord jag skriver egentligen är utspridda
kärleksbrev
jag har kärleksbrev på hög här inuti
din adress står sirligt över dem
men kanske är det så att
världen inte vet hur man sänder brev in till
hjärtan
så de har kanske stannat på vägen
men alla ord står ju i mina ögon
(och jag vet att du har sett,
när jag kanske inte tittat på himlen eller
dina knän
kanske in i värmen)
alla orden dansar om varandra
och det ser kanske ut som att alla bara
flyr i takt ibland men
lyssna, lyssna min själ
och du ska förstå
Allt jag skriver är bara
kärleksbrev
till dig
till dig
Men shh,
det är vår hemlighet
kanske stjärnornas med
kanske luftens och andetagens därtill
men allra mest är det här
ord till dig
och utom det
kan världen få spela den roll den vill
Åh, den här dikten var oerhört söt och rar, blev glad i hjärtat av den! :o)
Så fin! ._.