idanticawords

Mina pustar av en slags rök utan eld blev till

ett evangelie, en varning eller dröm om den mytomspunna

frälsningen

ondskan ska ge vika och visst gjorde den det

vårt soundtracks travande ömsom trevande ord flög ljudlöst under våra stegs hyschande

låt dem inte veta hur det slutar, om det slutar, aldrig slut, tyst mot evighet, en hemlighet är bara menad för 

de ljudlösa

och visst gav ondskan vika, jag tror det var en slags

origami av invecklade, utvecklade ord och beröringar

en virvelvind av att komma nära

och boken styrde oss aldrig rätt,

det var ju vi som skrev den och det blev så rätt och det blev fel

men det var ju felen som skapade den grå nyansen på himlen som gjorde att

vi såg alla färgerna,

som gjorde att fåglarnas vingar och konturer blev så starka, sjöng för oss på himlavalvet och trädens saknad blev till

en fantastisk karusell där varje lövs glimmande kunde vridas från tårar till sprakande kärlek

jag har någon att sakna, rymden blev plötsligt uppfylld av det gnistrande 

och när kastanjerna faller från en värld till en annan, möter asfalt eller gräs, skapas symfoni

lyssna, hör om du vill och du ska se

all luft är vår symfoni

jag står invirad i den boning av andetag som du säger beror på mig

och jag tror jag ska göra det här ögonblicket till mitt liv