idanticawords

För jag har ett slott av cement och diamant,

starkare än något nederlag

jag har en mur bara de tillåtna fåglarna

klarar färden över

Jag har en fjäder i min hand,

ryckt från din skuldra i tysthet

jag tror du vaknade men lät mig

och marken jag går på är

mer än din kompanjon,

den är mina beståndsdelar, dina atomer

Ja, jag har ett slott starkare än

något nederlag

men min diamant och min cement,

mina andetag och mina rytmiskt eller

slumpmässigt slagna slag

de vilar på moln älskade du

det är moln av dina atomer, mina beståndsdelar och

du mitt allt,

låt aldrig himlen stormas bort från

under mina fötter

och jag ska andas juveler till sista sekund

Du mäter mig i centimeter

men är det mig du mäter då?

Mät mig i drömmar,

når du att se mig då,

kan du snudda vid min själs speglar om

du mätte mig i drömmar?

Du förbannade regnet när

du slant mot de hala stenarna

men inte är det väl himlarnas fel

eller tyckte kanske ditt hjärta det,

som egentligen nog kände som att

de tagit allt ifrån dig,

skulle du blänga på en stjärna för ditt skrubbsår?

Packa din väska full med tegelsten

skriv ned allt hemskt du skådat, känt,

förlorat tårar och blodsdroppar över

Se, det är så vi ska bygga tryggheten,

av det mest stabila material

och se, det är det hemska vi ska bränna

virvlande rök mot himlarna och

mät mig i drömmar

Det är
timmar som de här
när beröring,
ord, andetag och
dina ögons strålar mot mina
i saknad efter att få levas ut
upplöses till små,
små kristaller
smälter
blir till droppar, en dimma
omger mig
fullkomligt och totalt
och jag ser inte klart
när du inte är här

och det är detta som
egentligen står
mellan varje stavelse
när jag säger att
jag saknar dig