idanticawords

Solnedgång,
gryning
uppgång och fall
När allt stod på
sin absoluta spets
Spjutskarpt,
just minuten när vägen var
precis så rak att du nådde in
med de där fel orden
med de där rätta
När plattorna skrapat emot varandra
tillräckligt för att blotta sårbarheten
Jag tyckte att den borde bländat dig,
den sken ju på något sätt
alltid igenom i orden mellan oss
Med förvirringen mellan spjutets tider
Dag, natt
Tiden Emellan
Slät, trasig,
kaotisk, tyst
I minnet verkar de
nästan som en symfoni
Kom sjung mitt i mitt
crescendo
För visst var det så
Jag var tvungen att se
Helvetet i vitögat länge,
länge
för att skymta de vitaste moln därbakom
Och vet du vad jag tror?
Eldarnas rök
renade nog mina lungor ändå 
eller gjorde dem i alla fall
redo för strid

Och det är vår tur nu
det står skrivet genom alla himlar
Vi segrar

Hur smakar en lögn på läppar,

pulserande under slagets kraft

hur vidrörs paralyserad tunga,

krackelerar förblindad näthinna?

Är den uthärdlig alls?

Är den av destruktiv karaktär,

smeker den våldsamt huden av fingertoppar,

ser den till att radera alla spår innan

konsekvenserna ens hinner andas en rivande vindpust av

dig?

Och när eldarna brusar utan nåd,

förgör allt i sin väg i den mest desperata akt av hämnd,

omvänt försvar av alla känslor som var de första och mest

brutalt mördade offer,

kan du säga mig då

hur smakar lögnen mot dina dunkande läppar

just innan allt sprängs av blodets frigörelse

Säg mig,

vad smakar du då?