Svala

Och vi har blivit så bra på att låtsas. Vi är så bra på att se, så bra på att känna, så bra när blåljusen reflekteras i rutor. Ser du, det ser ut som en himmel, den klaraste himmel och när det blixtrar till och ljusen visar sin starkaste sida, visst är det stjärnor? Och huden skriker bara efter konstverk, det är bara djupröd vattenfärg, bara färg, bara djupröda penseldrag och

stannade marken vid asfalten eller är dina armar så där mjuka, trygga, varmdoftande som då, nu, när kylan kom? Men det är bara is i våra vener, förlåt, kylan är bara inbillad såklart och känn här, det är varmt egentligen, känn här, här innanför. Och jag har hört att eldens blå kärna inte bränner alls, att den är sval och var är alla blåljus vännen? Svala, svala, var det vingar eller bara dimma? Jag ser bara vita lakan, det är så vitt, vitt, vitt, varför sticker det i ögonen här? Är det ljusets klara torn, är det elden som bränner eller tanken eller tomma luften, kanske är det saknaden? Jag vet att dina ögon inte kan svara ikväll för de är trötta och du sov inte, röd färg mot tegel satt i vägen och kanske ska vi måla lite färger i taket, när ingen ser, shh, du kan vara blå och så är jag lila. Nästan samma färg, som favorit fast två, låna min pensel om du vill, måla med min hand i din, med din hand i min. Shh, färger bara vi ser, du är blå och jag är lila. Vitt, vitt, vitt, det bränns men vi är så bra på att låtsas. Dansa, dansa bort och lura dimman. Någon minut eller sekund eller stannade kanske tiden? Nyckel och hänglås och dimma, dimma. Tiden stannade tills jag såg dig igen, fast du sa ”hela natten har varit lång” men du lekte nog med fantasi igen, vi har ju dansat alla sekunder, och tiden har inte rört sig alls. Jag frågade om du trodde att himlen var kvar på rutan, blåljus, blåljus, du sa att den nog inte syntes i allt bländande vitt vid det här laget. Ljusets torn är alltför färglöst, det bränner och jag hittar inte svala platsen, samma färg som himlen, Svala, svala platsen, veken, ljuset, minns du hur jag tände ljus för dig, för dig, för dig? Varje kväll, så där varmt och du var nog lite närmre just då, närmre just nu, jag tror jag flyttar på mig vännen, marken känns som asfalt, kom med dina armar, dina armar, så varma, kom, kom, jag bränner mig på kylan nu. Utan några färger alls, så färglöst och det somnar visst här, världen somnar till just här och gråt inte vännen, gråt inte. Det är bara sömnad, det är bara sömn, och det var ju bara fantasi att natten är så lång, vi dansar ju, vi dansar. Din hand i min, min hand i din, glöm inte, glöm inte. Vi dansar hela tiden.


För du är blå och jag är lila. Färger ingen annan ser, de vackraste av världar.


Vi dansar, vi dansar.


Kommentarer
Postat av: flamingopojken

åh jag blir knäpp

du är så bra

2010-09-10 @ 10:59:32
URL: http://nemria.blogg.se/
Postat av: huldrehamn

Älsk på denna!

2010-09-15 @ 12:18:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0