Färgerna vet

Just när vattnet vidrör min hud ser jag upp mot moln som inte ser ut som av samma material som igår. Jag tänker att kanske är det innehållet i din bur av glas som släppts fritt, som bildat min himmel när den föll till marken. Den bur jag så försökte omfamna. Vars innehåll målar så här inuti.

I samma sekund som min hand vidrör marken ser jag färg möta sten och blodet smakar inte som igår. Färgen är inte densamma och visst har världen bytt förklädnad sedan jag vaknade idag.

Pjäser har bytt plats, skepnad och rösterna sjunger nog med annan ton.

Och precis i samma andetag som dina ord möter min tunga förändras hjärtslag. Landet Puls går nog i natt eller gryning eller kanske skymmer det där.  Kanske är himlen i sina allra vackraste färger, uppklädd inför dig. Kanske samlas de fåglar som bar bojor i sin mest livfulla dans och kanske ler jag mot dig, för jag vet att det var du som släppte dem fria. Kanske talar jag bara i tystnad för att jag i rädsla för sprickor bär dig i kupade händer tätt, tätt. Så att ingenting ska gå sönder. Så att inte ens skuggor ska nå in.

Och luften har förbytts, den blir aldrig densamma igen. Hemligheten skymtas bland skyar och färgerna vet. De vet hur man stavar ditt namn.


Kommentarer
Postat av: flamingopojken

du skriver så vackert ._.

2010-07-27 @ 21:38:18
URL: http://snokaktus.blogg.se/
Postat av: huldrehamn

Mycket vackert!

2010-10-02 @ 14:35:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0